Längs slingrande, smala vägar åker vi nu söderut till Thekkady, där vi bokat ett homestay i Kumily, huvudorten i området.
Vi blir varmt välkomnade av Haroun på Green Leaf Homestay. Vårt rum ligger en trappa upp och är ganska litet, men rent och fräscht.
Innan vi ger oss ut på rekognisceringstur, får vi många råd, som att vi bör vända oss till statliga turistinformationen i stället för att köpslå om guidade turer med taxi- och rickshawförare. Det rådet är gott! På många ställen har vi varit i sydligaste Indien, men aldrig har vi skådat så många rickshaws, taxi och jeepar. Befintliga turister räcker bara till en bråkdel av dem, så vi kan förstå förarnas hysteriska jakt på kunder, men vi tackar envist nej.
Till Thekkady åker man främst för att besöka Periyar National Park & Wildlife Sanctuary, som med en yta på 945 km2 är ett av Indiens största viltreservat och nationalpark.
Vi bokar en 3-timmars Green Walk på turistinfon på Kerala Forest & Wildlife Department och en båttur på Periyar Lake på nätet. Haroun fixar ett besök i kryddgård och biljetter till kulturevenemang.
WiFi finns…
…men här, liksom på nästan alla platser vi besökt, är kvalitén sisådär. Ladda upp bilder är ingen höjdare, bloggen vilar ofta i väntan på bättre uppkoppling…
Lördag efter frukost gör vi ett kryddgårdsbesök. Anläggningen är ganska liten, men vår guide visar entusiastiskt det som finns och berättar mest om medicinalväxterna.
Vi handlar kardemumma och lite annat innan vi åker tillbaka till Kumily där vi lunchar på Grandma’s café. Gott!!
Sen eftermiddag får vi skjuts ner till Periyar Lake i reservatet. Med våra förbokade numrerade biljetter får vi kanonbra platser längst fram i båten.
Vår rickshaw väntar och skjutsar oss vidare till det kulturella centret där vi ser en uppvisning av Kalaripayatta, traditionell kampsport från Kerala. Fantastiskt, men otäckt med alla svärd, knivar och eld.
Söndagsmorgonen tar vi det lugnt, sitter länge vid frukostbordet och pratar med ett indiskt par från Mumbai. De är ute på en Road Trip över en förlängd weekend.
Före vår Green Walk, som startar 11, hinner vi med ett snabbesök på ett förnämligt naturhistoriskt museum.
Vår guide möter oss och berättar helt kort om trekkingturen innan vi beger oss ut i djungeln. Nästan genast försvinner alla störande ljud, här hörs fåglar och prasslet av stora torra löv som faller till marken. En och annan apa, mest makaker, varskor sina polare om att blekansikten är i antågande. Det är absolut förbjudet att lämna de upptrampade stigarna, man får heller inte gå i reservatet utan guide.
Vi ser en mängd olika träd, buskar och blommor. Hör fåglar, men ser inte så många. Däremot insekter, massvis av fjärilar, en del spindlar och skalbaggar och ett litet getingbo – säger guiden. Jag tycker att det är enormt!
Plötsligt stannar guiden och tecknar att vi ska ställa oss bakom ett träd. Alldeles intill stigen en bit framför oss står en indisk buffel, troligen har den familjen en bit ner i backen. Buffeln stirrar oupphörligt på oss, medan vi står nästan andlöst tyst och kikar tillbaka. Vi väntar och väntar, men buffeln står kvar. Till sist gör vi en stor kringgående runda för att komma förbi. Andas ut och jublar tyst, så häftigt!
Det är gott om elefantspillning på stigen, olika gammal. Den färskaste är bara ett par dagar gammal.
Vi pratar hela tiden väldigt tyst och försöker gå försiktigt, men det är klart att vi både hörs och ses. Ändå har vi turen att också få se en elefantfamilj.
Mamman och fyra barn ur olika årskullar, varav den yngsta är bara 6 månader, betar nere på en äng. Men de har full koll på att vi står bakom buskaget 40-50 meter bort.
Vilken tur, detta är allas dröm, men bara ett fåtal ser elefanter.
Vi ser fler bufflar, men på längre håll
och på tillbakavägen lyckas vi se en vithövdad Cappuchin. Den är dock för snabb för kameran, men några makaker lyckas vi fota.
Vilken fantastisk tur vi varit på!
Lunchar på French café innan vi går hem, duschar och klär om inför kvällens Katakaliföreställning på kulturcentret.
Så lyckade dagar vi haft här!
Nu åker vi vidare med buss västerut ner mot kusten, tänker vi, men…
Färgstarka Indien 