Stadsdelen Mattancherry ligger öster om Fort Cochin, här finns de judiska kvarteren med Paradesi synagoga, klocktornet, kryddbodar och basarer. Vi tar en förmiddagspromenad med hjälp av Google-Gullan,
zickzackar oss fram längs gränder och lite mindre gator, ihärdigt skakande på huvudena – No thanks, just walking, no we don’t want any sightseeing, we have allready seen everything, no we don’t want to do you a favour and visit five shops even if we don’t have to buy anything osv.
Besöker Paradesi Synagoga från 1568, som är samväldets äldsta. Här råder fotograferingsförbud.
Det är en ljus, vacker lokal med fint handmålat kinesiskt kakelgolv från 1700-talet.
Alldeles intill synagogan står Klocktornet från 1760.
Tornet har urtavlor på tre av de fyra sidorna, på sidan mot synagogan är det hebreiska tecken, på sidan mot maharadjans palats är tecknen på Malayalam och på den tredje sidan är det romerska tecken.
Strosar vidare, tittar på Mattancherry Palace från utsidan, men orkar inte gå in, vi har läst att det visserligen finns vackra fresker men är trångt, mörkt och varmt. Vi har dessutom en tid att passa…
Jaintemplet och duvmatning kvart över tolv. För två år sedan besökte vi templet och skyndade runt tillsammans med en kvinnlig guide, som i rasande fart visade templet. Besöket ingick i en rickshaw-tur vi tog (med avslutning på taket på en matt- och antikaffär marknadsföd som viewpoint!!!).
Nu träffar vi samma guide inne i templet, hon leder oss lika snabbt runt medan hon pekar ut det allra heligaste och några gudar som jag inte hinner uppfatta namnet på, sedan ut på tempelgården. Detta är ett jainistiskt tempel, det är därför vi kan besöka även det allra heligaste.
Här är det tillåtet att fotografera – very beautiful, take photos…
Vid 12.15 börjar duvor samlas runt tempelgården och strax efter kommer en man ut med en stor skål.
Han ropar och duvorna flyger i cirklar, han ropar mer och duvorna flockas omkring honom.
Det är hundratals duvor, några äter ur händerna på både honom och en del tuffa åskådare.
Det fotograferas hysteriskt, alltmedan vår guide går runt och ropar – take photos, very nice, you like.
Ja häftigt är det. Tur nog har Hitchcocks film Fåglarna bleknat i minnet, på 60-talet hade jag nog inte stått kvar!
Vi går vidare tillbaks mot Fort Cochin längs gator med kulörta hus och allehanda shopar.
I ett gathörn finner vi en tämligen ny kyrka, St Anthony church, från 2007. Interiören är ganska speciell, med en häftig Kristusbild i koret – vilket djup.
Kring ett tempel nära vårt boende pågår förberedelser för en tempelfestival. Lars som är uppmärksa tar några kort på grannlåten.
Återvänder måndsgskvällen, då Joseph hört att festivalen startat. Det är kolossalt mycket folk i alla åldrar, alla finklädda och upphetsade. På ett podium står tre elefanter, rikligt utsmyckade, med dansörer på ryggarna. Det är ett öronbedövande ljud, högsta volym från trumpetliknande instrument och folks glada tillrop. Intressant, men stackars elefanter!
Flera kvällar besöker vi Katakali Centre, hör ett par konserter och ser en dansföreställning.
En dag tar vi färjan över till Ernakulam på fastlandet, biljettkostnad 5 öre per person, vi ämnar besöka Kerala Folklore Museum.
Kollar på kartan och får det till dryga 4 km promenad, delvis längs vattnet, men det visar sig vara ytterligare 3 km. Det får bli rickshaw sista biten.
Vi löser inträde, berättar var vi kommer ifrån och går in. Puh… Har aldrig sett ett mer överlastat museum, det är svårt att urskilja enskilda föremål, men vi försöker.
Tar en rickshaw ner till stadens centrum, där vi shoppar lite, äter lunch och strosar på Broadway. Tråkiga turister är vi, som inte köper vare sig kryddor, hantverk eller tingeltangel, men vi har ju redan alltför mycket i packningen.
Alldeles trötta blir vi av trafiken och folkvimlet, tar en rickshaw ner till färjan och åker hem till lugna Fort Cochin.
Vi bor alldeles nära Fort Cochin beach, men där vill man inte bada, bara strosa längs i solnedgången.
På grannön Vypeen finns däremot en fin strand, enligt guideböcker och turistinfon. Färjan över kostar 3 rs per person, så för sisådär en 17 öre åker vi tur och retur.
Stranden ligger på nordvästra Vypeen, dvs 22 km rickshaw-tur, men sedan har vi nästan en hel strand för oss själva.
Härligt! Vi äter fruktlunch och njuter i skuggan av vårt parasoll, vågorna slår mot stranden och vinden fläktar skönt.
Badtemperatur? Tja, kanske inte svalkande, snarare badkarsvarmt.
Färgstarka Indien 