Efter dryga två månader i Kerala och Tamil Nadu är det dags att återvända till Sverige.
Packningen är klar, nästan allt ryms. Utslitna sandalerna, ett par klädesplagg och en del överblivna småsaker lämnar vi, resten trycker vi ner i svarta ryggan.
Resten ryms i svarta ryggan…
Vi tar en sista runda på stan, lunchar på Kashi, byter till reskläder och får gott fika hos våra fina värdar Elisabeth och Joseph innan taxin kommer.
Så gott!
Det känns alltid sorgligt att ta farväl – Partir c’est mourir un peu.
Ett stort tack till er på Aroma Homestay!
Checkar in i god tid, får boardingcard till alla turer, allt ser bra ut…
Incheckning – OK
Boarding OK, sedan uppdagas att A/C i cockpit inte funkar. Tekniker kollar, vi dricker vatten, dricker mera vatten och kapten informerar.
Knappt två timmar senare är vi luften. Mellanlandar i Dubai, vilar ett par timmar och äter frukost innan det är dags för ombordstigning på Stockholmsplanet. Plötsligt är det gott om svenskar runt omkring. Vi äter frukost igen och ser morgonen gry över nordvästra Iran.
Det är molnigt över Kaspiska havet
Hinner äta även lunch innan vi landar i Stockholm.
Tack och adjö Emirates
Så skönt att slippa ta hand om bagaget. Det är sol i Stockholm. Efter knappt ett dygn på resande fot landar vi i ett mulet och slaskigt Luleå. Bagaget är med, Ewa möter med bilen och strax är vi hemma på Blåkulla.
Så skönt! Äter middag, tittar igenom posten och somnar sött i egna sängar.
Vi kommer hem i rättan tid, torsdag bjuder på riktigt vårvinterväder. Vi skottar gångar till ved, förråd och andra faciliteter sedan går vi ner på isen.
Kommer snart fram till dörren
Solen gnistrar, skaren i skoterspåren håller. Ja visst är det fint i norra Norrlands kustland, då man kommer in i mars!
Checkar in på Sabari Resort, som ifrågasätter det låga pris vi fått från Booking. Under våra fem dygn här, kommer detta upp vid flera tillfällen och vi förstår att Sabari inte är något ställe för budgetresenärer. Här vill man ha förmöget folk. Känns trist, då första intrycket av Kodaikanal påverkas av direktörens (?) pedagogiska förklaring av hur vansinnigt det är att vi fått ett rum för halva ordinarie pris.
Vi vilar en stund och beger oss sedan ut på stan. Såväl surf- som telefontid är slut på SIM-kortet, men att tanka ett TATA Docomo-kort låter sig inte göras i Kodaikanal. Vi blir skickade än hit än dit, alla skakar på huvudet.
Reemass mobilaffär på PT road
Till sist träffar vi en trevlig ung man på Reemass på PT road. Vi köper ett nytt Airtel-kort, får det installerat och fyllt för en spottstyver, samtidigt som två/tre andra kunder får sina mobiler påfyllda. Några minuter senare kan vi ge oss ut på nya äventyr.
Men sedan blir det bättre
Staden ligger runt Kodaikanal Lake, som är ca 5 km i omkrets.
Kodaikanal Lake
Vi följer Lake road runt sjön, en trevlig promenadtur kantad av små butiker med allehanda ting, som kan tänkas intressera turister. Utbudet skiljer sig markant från det som erbjudits på orter vi tidigare besökt. Här är fleece- eller ullfiltar, tjocka tröjor och mössor säljbara. Kvällar och nätter är ganska svala, temperaturen kan gå ner mot 5-10 grader. Hemgjord choklad och Eucalyptusolja är lokala specialiteter.
Vi har läst om Coaker’s Walk, en fin promenad högst upp längs bergssluttningen.
Coaker’s Walk
Utsikten över dalgången och de omgivande bergen är troligen helt fantastisk, men inte i februari visar det sig.
Rätt in i dimman
Dimman ligger tät, men promenaden har andra kvaliteter.
Vi träffar ett flertal semestrande indier, som undrar vem vi är och varifrån vi kommer.
Vi träffar en familj från Thrissur
Många vill dessutom gärna fotograferas tillsammans med oss.
Till all lycka hittar vi en rar kvinna som säljer örhängen!
Örhängen behöver man alltid
Nedanför Coakers walk ligger Bryant’s park. En oas för såväl lokabefolkning, som för turister.
Bryant Park
Här finns förutom en rosenträdgård, ett växthus fullt med Begonior, Primula och andra typiska svenska krukväxter.
Orkidéhuset är fyllt med Begonior av alla de slag
Det finns lekplats och grönområden, men varför finns det inga parkbänkar?
Och varför ligger toan allra högst upp?
Upp till Kurinji Temple är vägen brant och tunggådd, det känns att vi är uppe på hög höjd, men utsikten är fantastisk.
Kurinji temple
Norrut ser vi en ny dalgång med små samhällen, söderut ser vi delvis samma dalgång, som vi inte såg från Coaker’s walk.
På en liten höjd ligger en vacker vit kyrka.
Sacred Heart Church på en kulle
Sacred Heart Church är fin, nästan inga kyrkbänkar – precis som i Our Lady of Good Voyage Church i Vizhinjam.
Sacred Hear
På väg upp mot kyrkan finns en fashinerande målning. Ju närmre man kommer, desto fler detaljer ser man.
På kyrkbacken
Vi kollar Google-Gullan och finner en väg, som inte leder genom stan, men backarna syns inte på kartan.
Uppåt, uppåt
Pine forest ligger 6,5 km från hotellet, dit går vi och träder in i en pelarsal av höga smala tallar.
Som i en pelarsal
Träden står så tätt att nästan inget ljus slipper in, marken är täckt av barr, det finns ingen vegetation. Läckert!
Som i en pelarsal
Påminner lite om Tujabeståndet på norra Öland.
Inger ser på kartan, att det finns ett vattenfall en kilometer in från vägen.
Men bara en kilometer…
Vi börjar gå brant nedför, efter en stund strejkar Lars – han har insett att vi ska upp igen och tycker vi har gått nog mycket uppåt idag.
Ingen stad utan marknad!
Allt från rostiga skruvar och konstiga verktyg till vackra blomstergirlangerFrukt och grönsaker
Söndag förmiddag dukas det upp frukt och grönsaker, fisk och specerier, kryddor, kläder och allt annat som hör en god marknad till.
På PT road finns förutom en uppsjö av butiker, även en stor mängd restauranger och kaféer. Vi fastnar för Clouds street, där vi frossar i pastarätter och pizza till middag. Lunchar gör vi på Abus eller Nias.
Mat mat mat
Efter sex veckor med mest indisk mat, smakar det gott med lite italienskt.
Fikapaus på väg hem?
Den femte dagens kväll handlar vi Choklad och Eucalyptusolja, äter middag på Clouds och packar inför fortsatt färd – nu tillbaka till Kerala.
En onsdagskväll kommer vi till Puducherry och checkar in på Le Chateau på Rue Romain Rolland i de franska kvarteren. Efter en god middag går vi till sängs, packningen får vänta.
En ny plats med nya gator och kvarter att upptäcka. Vi tar en guidad stadsvandring med Manissa, som berättar om staden, dess historia och om livet här idag.
På tur med Manissa
I White Town, som den franska delen kallas, syns fortfarande spår från kolonialtiden. Många talar franska, gatorna har franska namn och många hus har fransk prägel.
Det franska arvet
Hinduism, Kristendom och Islam är de största religionerna här, precis som i stora delar av Indien.
Här samsas tre religioner
Sacred Heart Basilica
Sri Manakula Vinayagar Temple
Moskéen i muslimska kvarteren
Sacred Heart Basilica, Sri Manakula Vinayagar Temple och Moskén.
Inne i Puducherry Museum är det fotograferingsförbud, men den här fina träskulpturen fick jag tillstånd att ta en bild på.
Vi avslutar vår tvåtimmarsvandring längs strandpromenaden – La Promenade. Här låg tidigare hamnen och även en badstrand, men efter en våldsam cyklon 30 december 2011 ödelades hela området. Hamnen är nu flyttad längre söderut. Läs mer om Cyklone Thane
La Promenade
Parker
Bharathiparken är en väl utnyttjad oas i White Town. Här samlas familjer, unga och gamla för att umgås eller vila. Mitt på dagen fylls parken med yngre skolbarn som tillsammans med någon anhörig äter lunch. Varken de kommunala eller de privata indiska skolorna serverar lunch.
BharathiparkenWhat’s your name? Where are you from?Vi kopplar av på eftermiddagarna med våra böcker
Botaniska trädgården känns lite ofärdig, men även här samlas skolbarn för att lära sig den lokala floran, eller för att åka tåg runt området.
Botaniska har en hel samling med fossiliserade stubbar och stammar
Fossiler
Promenader
Vi vidgar våra vyer och beger oss utanför stadskärnan. En dag går vi söderut, tänker oss till nya fyren, men hittar inte fram.
Ingen fyr, men nya husNorröver finner vi en fiskebySydväst om stan ligger fiskehamnen
På tillbakavägen hittar Inger ett matchande hus.
Oj, kolla huset
Uppe i den tamilska delen av staden är trafiken hektisk, som på Bussy street. På Anna Salai street hittar vi ett Pothy-varuhus, köper några skjortor och tröjor till Lars. Funderar över den lilla fina butiken som säljer sidenblommor här, där det finns mängder med äkta blommor.
I stadens vimmel
Auroville
En dag träffar vi Sacha, lunchar först på Surguru där vi får prova på flera läckerheter.
Lunch med Sacha på Surguru
Följer sedan med ut till Auroville där vi besöker familjen. Efter gott fika åker vi runt, Sacha berättar och visar.
Det internationella kooperativet Auroville grundades 1968. Läs mer här.
Auroville
Ledorden för Auroville
Matrimandir
Besöker den koperativa matvaruaffären, där många av produkterna är lokalproducerade.
Kooperativa affärn
På Visitors Center ser vi film om Matrimandir, den gyllene kupolen i Aurovilles centrum. Vi besöker också det sprillans nya hälsocentret.
Vi åker ut igen en tisdag för att besöka Matrimandir, men tyvärr får vi inte komma in – det är barnens dag.
Gott morgonkaffe på Visitors Center
Efter morgonfika på Dreamer’s Café, åker vi bort till Matrimandir där Sacha visar oss runt i trädgårdarna, som symboliserar de olika grundpelarna.
Vi stannar kvar eftermiddagen, promenerar runt i det lummiga området, besöker Tibetanska paviljongen och äter lunch i Solitudes ekologiska trädgård.
Det är grönt och lummigt med fina promenad- och cykelvägar
Marknad i Puducherry
Marknader är det gott om i Puducherry, vi besöker två. Den dagliga blom/frukt- och grönsaksmarknaden är häftig! Söndagsmarknaden är egentligen mest kaotisk, men man kan fynda. Köpte två dressar med tunika, byxor och sjal för 13 kronor styck.
Snacka om blomsterprakt
Makaroner
Så vackert med allt det röda och gröna
Söndagsmarknad på Mahatma Gandhigatan
Något för magen
Äta bör man och det gör man, lunch i parken eller på något café, middag oftast på hotellet som har förnämlig mat.
Picknicklunch i BharathiparkenEn drink före maten på Le ChateauTandorigrillade räkor
Åtta dagar går snabbt, torsdagskväll tackar vi för oss och tar nattbussen vidare upp i Västra Ghatsbergen.
Thiruvanathapuram är Keralas huvudstad. Trots att det är tredje gången vi är i Kerala, har vi aldrig tidigare besökt staden, bara passerat som hastigast vid ankomst och avresa. Vi pratar med Joy, som har en kompis, som kör taxi och guidar, dessutom pratar han bra engelska.
Tambi, vår fantastiska guide
Tambi möter upp med ett leende, vi bänkar oss i den röda fina bilen med säkerhetsbälten (!) och beger oss norrut medan vi får information om dagen och om staden. Thiruvananthapuram – Thiru Anantha Puram, eller den heliga Ananthas stad – är uppkallad efter Ananthan, den kosmiska ormen med tusen huvuden, varpå guden Vishnu vilar. Staden har många invånare, vi har sett olika uppgifter, allt från drygt 700000 till 3,5 miljoner. Mycket folk är det i alla fall, trafiken är hysterisk och luftföroreningarna onämnbara.
Det speciella med just detta tempel är att det har en kvinnlig gud Kaliyuga (Supreme mother) och att den viktigaste festivalen Attukal Pongala endast är för kvinnor. Festivalen lockar otroligt många kvinnor, främst från Kerala, men även från andra delstater och från andra delar av världen.
Det finns ett registrerat världsrekord från 10 mars 2009 då 2,5 miljoner kvinnor deltog.
Guinnes rekordbok 2009
Pongal, som sägs vara gudinnornas favoriträtt, är en söt gröt, som varje deltagande kvinna lagar i ett lerkärl längs vägen från Thiruvananthapuram till templet. I år förväntas över 4 miljoner kvinnor delta.
Ovetandes har vi valt en helgdag för vår utflykt, i hela Indien firas Independence Day. Detta innebär att förutom turister är många, många indier lediga och sugna på utflykter. Kön in till templet är lång, vi väljer att endast besöka tempelgården och det räcker gott och väl.
Kö in i templet
I samband med att bebisar börjar äta vanlig mat bjuds familjen in till templet för att låta väga barnet i vågskål, som viktas med bananer.
Hur många bananer väger du?
Därefter bjuds det på välsignade smakportioner.
Ser ut att smaka bra
Upplivade av allt nytt vi lärt, åker vi ner till stadens centrum och parkerar i Gandhis Park, en fridfull oas vid East Fort. Lite kul med divergerande uppgifter. En källa uppger oas, en annan ligger närmre verkligheten – ett tjugofemtal stolar under några skuggande träd.
Tambi för oss med säker hand över MG road, vi köper kokosnötter och går till Garneshatemplet för att hinna kasta våra kokosnötter före kl. 11 am.
Vi köper kokosnötterGaneshatemplet
Som icke-hinduer får vi inte beträda det allra heligaste, men i tempelgården kan även vi krossa våra kokosnötter mot stenmuren och hoppas på att få våra synder förlåtna. Ju fler synder vi har, desto fler kokosnötter måste vi kasta för att bli bönhörda. Avlatsbrev?
Vi tar en stärkande paus med ginger/limejuice på en bar innan vi går vidare till Thiruvanathapurams största och mest kända tempel, det stora Sri Padmanabhaswammi-templet tillägnat guden Vishnu.
templet
Längst inne i det allra heligaste finns Vishnu avbildad, vilande på den heliga ormen.
Vykort med Vishnu säljs utanför templet
Som icke-hindu får du inte komma in, men vi stannar på tempelgården och betraktar utsmycknigarna.
Besöker två träsnidare, som täljer Ganesha och andra gudar, i sin lilla ateljé.
Fint hantverk i sandelträGanesha & co
Vi besöker även maharadjans palats, Puthenmalika Palace, som ligger till vänster om templet. Av palatsets 80 rum, är 20 tillgängliga för besökare. De snidade taken i i rosenträ eller teak är olika i alla rum, utsidan av taken pryds av 122 hästhuvuden.
Kolla hästarna under taken
Vi tar oss över MG road igen, sneddar över Gandhiplatsen och kommer in på marknadsgatorna.
Tapioka, potatis, lök…BananerRep av kokosfiber
Det är lunchtid och Tambi tar oss till genuin lokal restaurang och beställer Tali, som vi försöker äta med fingrarna. Efter sen lunch återstår Pothys, det stora varuhuset. Vi tar hissen upp till sjätte våningen. Här finns nästan allt! På tredje våningen finns sidanavdelningen.
Rulltrappor, nej tackOj, vilka tyger
Vi avslutar med lite sightseeing och vi inser att det finns mycket mer att se och göra!
Enligt storm.no är det uvanlig varmt, det stämmer bra. Åtminstone i jämförelse med samma period 2014 och 2015. Vi stiger upp allt tidigare för att orka med en morgonpromenad på ett par timmar.
Bara +26, men 93% luftfuktighet = upplevd värme +33
Sakta men säkert utforskar vi m h a Google-Gullan omgivningarna. Blir allt modigare och prövar vägar, som inte syns på kartan och hamnar i kvarter där vitingar hör till ovanligheterna.
Det borde funka att gå längs sjön mellan broarna…Vi passerar banan- och spenatodlingar och träffar glada byborVi chansar på en stig mot Kottappuram…Stigen blir allt smalare. Where are you going, undrar ett gäng intvålade mänTvå gulliga killar ledsagar oss till byn
Behöver vi handla, köpa frimärken eller ta ut pengar tar vi återvägen via Kovalam Junction, annars undviker vi helst de större vägarna och korsningarna.
Postkontoret på Beach roadFlaskvattendepån där det ständigt lossas och lastas vatten
Frukt, vatten och bröd köper vi i närbutikerna på baksidan.
Vår fina närbutik
Väl hemma på Marina Guesthouse sköljer vi upp lite handtvätt, packar badväskan och beger oss ner till stranden där James iordningställt våra solbäddar under stora parasollet.
Våra vänner på strandenVederkvickelse
Kollar vattnet, bedömer vågorna och tar fram boken eller korsordet. Kollar vad badvakten visslar på och läser, läser, läser.
Vågorna rullar in mot strand
Hade med en rejäl hög böcker från bokhyllan, oläst och läst, nyare och äldre, deckare och romaner. Nu har jag bara en kvar, men tur nog har Joy en bookshop där jag hittat lite mer. Finner bland annat Den amerikanska flickan av Monika Fagerholm, som det aldrig blev av att läsa när den var ny.
Böcker på alla möjliga språk finns i Joy’s bookshop
Vid ett är det lunchtid, oftast gör vi en fruktsallad med papaya, ananas, melon, mango, röda bananer, granatäpple och annat läckert.
Hälsosamt gott!
Om det behöver laddas upp bilder till bloggen, tar vi en soppa på ett strandkafé med bra WiFi. Det finns fri WiFi här på Marina, men ack så långsamt och den egna surfmängden på indiska SIM-kortet snålar vi lite med – kan behövas vid andra tillfällen.
Lunch med WiFi på Sunset
En stund till på stranden, eller någon liten utflykt på eftermiddagen.
Utflykt till Poovar
Kopplar av en stund på balkongen, skriver något vykort eller kollar epost.
Vårt hörn på tredje våningen
Tar ett beslut om vilken restaurang vi vi vill äta på, har några favoriter som vi växlar mellan. Kanske har vi bestämt träff med vänner på Crab club, eller bokat bord på ABC där det är live-musik söndagkvällar. Ofta äter vi på någon av de vegetariska restaurangerna i gränderna här bakom, maten är fantastisk och kostar en spottstyver.
Middag på Crab Club med familjen PrakashMiddag på ABC med levande musik
Vid 10 – 11 är det läggdags, men först passar vi på att ringa barnen, som lagom kommit hem från jobbet. Söndag SMS-ar Robban och undrar om vi ska skypa. Så kul att ses, lille Fingal ser mest förvånad ut på åtta-månadersdagen. Laddar med vatten vid sängen och somnar till vågornas ständiga brus och ACns monotona sus.
En liten utflykt känns rätt, så vi bokar en eftermiddagstur till Poovars backwaters. Det blir Autorickshaw med garanterad luftkonditionering. Vid tre tuffar vi iväg söderut, föraren hör till de mer sansade och kör inte om alla han ser och det är vi glada för.
Luftkonditionerad färd
Utrustade med flytvästar modell större bänkar vi oss i båten, vår unge skeppare styr vant ut i kanalerna. På väldigt indisk engelska gör han oss genast uppmärksamma på en Brahmanglada.
Brahminglada på GBrahmingladan har landat
Möter en liknande båt som fått motorstopp och tar oss mödosamt förbi.
Trånga kanaler med ogenomskinligt vatten
Båtmotorn hackar och lever om, så tyvärr hör vi inte djungelns egna ljud, men vår guide är snabb att upptäcka fåglar och annat sevärt.
Vi ser ett flertal fåglar som olika sorters häger, skrakar och kråkor, olika vadare och änder, samt en kingsfisher och en rördrom.
Vit hägerSkrakarKingsfisherRördrom
Utmed stränderna växer bananträd, kokospalmer, ananas och en viktig växt vi varken känner igen namn eller utseende på.
Ananas
Längs rundturen finns ett flertal vattenhål för mänsklig törst, men vi är inte särskilt sugna, varken på öl eller läsk. Inte heller känner vi för besök på restaurangbåten. Vi tänkte oss en tvåtimmarstur på Poovars vattenvägar. Stackars guide, inte kul med så snikna turister! Vi stiger dock iland på den smala landremsan mellan det salta Arabiska havet och Poovars sjö, tänker att här måste havet slå över vid kraftigt oväder.
Mellan hav och sjöEn törstsläckare
Dricker kokosnötssaft bara för att, innan vi tuffar tillbaka till start. Guiden frågar om vi är lyckliga och om vi tycker att han är en bra skeppare. Ja visst, säger vi och lämnar en liten drickspeng.
Välkomna hem till oss nästa lördag kl 8, säger Taj en dag då vi träffas på strandpromenaden. Så sent, tänker jag, innan Taj berättar att de tänker bjuda på frukost. Så tidigt, tänker jag.
Taj har ett litet alltiallo-kontor vid Haawa Beach, precis bakom Rock café, där han – på lediga stunder – hjälper till som inkastare. Det var så vi träffades första gången för två år sedan. Den egna verksamheten omfattar allt man frågar efter, men är egentligen, förutom växlingskontor främst en resebyrå.
BERLIN Tours & Travels
I god tid promenerar vi iväg lördagsmorgon, det är visserligen bara 3 km, men första kilometern bär rätt upp och övergångstiden i korsningen vid kilometer två kan man aldrig förutse.
Mjölkaffärn på KS road
Strax efter mjölkaffärn känner vi igen det lila huset, vi var ju på snabbvisit förra året.
Hemma hos Taj på KS-gatan 2015
Har med lite presenter till barnen, färgpennor och skrivhäften, Kexchoklad och Plopp gillas till fullo av Fashim 8 och Fatima 2. Även farmor uppskattar kexchokladen!
Lite blyga, men det går snart överFashim och Fatima
Det är strömavbrott, som det är alltsom oftast, ändå känner vi att det doftar gott från köket. Gasspis är lösningen.
Vi bjuds på tunna, tunna rispannkakor (Appams) med en god curry och små, små bananer från grannens trädgård. Lite problem har vi, Lars och jag, att äta snyggt med bara högerhanden. Med hjälp av varsin gaffel går det klart bättre! Så gott det smakar! Dricker en kopp te innan det är dags att fortsätta vandringen, Taj ska jobba.
Redan före sju piper mobilalarmet. Kan inte säga att vi studsar upp, men vi vet… Vid nio är det varmt, tio är det varmare och mitt på dagen ännu varmare.
Tar ut kurs med Google-Gullan mot Vellayani lake. Spännande, man kan omöjligt veta i förväg hur färdvägen ser ut om än kartbilden visar vägen.
Morgontur
Det är förhållandevis lugnt, inga större vägar.
Möter barn som väntar på skolskjutsen. Några schoolpens delar vi ut, men trycket är alls inte lika stort här som i Vizhinjam.
Hallo! How are you? What’s your name?
Hur kan vår Google-Gulla känna till stigarna i djungeln?
En smal stig längs bananodlingen
Träffar glada bybor på väg ner mot sjön, fashineras av de färgglada husen och njuter av grönskan i djungelmarkerna.
Färgstarkt!
Inga kor badar i sjön idag, vägbanken har asfalterats och Lotusblommorna har inte slagit ut än.
Styr upp mot Kovalam Junction och sedan vidare ner mot havet. Vi postar gratulationskort till Knut på väg hem. Har visserligen passerat några röda letterboxes på vägen, men den vid postkontoret känns tryggast.
Mellan Vellayani lake och Kovalam
Går förbi Taj på hemvägen. Yippie, han har lyckats fixa tågbiljetter både till Madurai och Puddicherry. Men än har vi flera veckor kvar här.
Onsdag morgon vid tio (lokal tid) står vi åter på Lighthouse Beach och ser den polkagrisrandiga fyren. Uppe i fyrtornet har vi inte varit trots att det är tredje gången vi är här, men kanske i år…
På väg till vårt Marina Guesthouse, passerar vi Gandhi, som blickar ut över Arabiska havet. Joy, alltid lika vänlig och rar, möter oss med stora famnen och vi pustar ut ett par timmar.
Marina Guesthouse
Nu är vi bara trötta, trötta efter nästan ett dygn på resande fot med skjuts till Kallax av bäste JW, flyg till Trivandrum via Stockholm och Dubai och sedan en vådlig taxifärd till Kovalam.
Lunchar, uträttar lite ärenden och hejar på vänner från våra tidigare besök. Gör en tidig kväll och sover bortåt tolv timmar. Torsdag tar vi det lugnt, men fredag beger vi oss ut på en promenad norrut efter frukost. Vi är lite sena, fiskarna har redan dragit upp näten, det är varmt så vi genar upp till supermarketen och gör lite nödvändiga inköp innan vi återvänder hem för att tillbringa eftermiddagen på stranden under vårt stora parasoll hos James.
Färgstarka Indien 