I god tid kommer vår gullige rickshawförare och stuvar in vårt bagage, som har en tendens att växa och bli allt tyngre.
På busstationen finns ingen buss till Alappuzha, chaufförn har blivit sjuk och är på lasarettet. Nästa buss med byte någonstans går två timmar senare.
Hmm… Intill Kumily busstation finns mängder av lediga taxibilar, vår rickshaw-kille har förstås en kompis och snart är vi på väg mot Alappuzha med lyxtransport. Rätt skönt faktiskt!
Varför åker man till Alappuzha? Staden är synnerligen ocharmig, där den ligger mellan kanalerna, havet och Vembalam Lake. Här finns inga mysiga gränder, bara kilometerlånga raka gator med mycket trafik.
Alappuzhra är själva navet i Backwaters, härifrån går färjor kors och tvärs på vattenvägar till kringliggande byar, här finns nästan lika många husbåtar, som jeepar i Thekkady.
Dessutom finns det mindre båtar för dagsutflykter. Här finns också ett av våra favoritboenden, Venice Castle Homestay.
Det är tredje året vi bor här och det känns verkligen som att komma hem. Thomas, som sköter verksamheten och lilla mamma Mary möter oss med stora famnen. Molly, som tillsammans med lilla mamma lagar frukost, samt städar och tvättar, är mindre blyg i år – så roligt.
Husets ägare Matthew är i Dubai med sin familj, så honom hinner vi inte träffa. Hunden Julia är lycklig, för att inte tala om hennes valp Charlie.
Det är varmt här nere vid kusten, omkring 40 på dagen, tio grader svalare på kvällen. Orkar inga långa promenader, går bara sakta till färjorna eller möjligen till någon restaurant.
I Backwaters båtar man. Många väljer husbåt, men vi som bor så bra på Venice Castle tar en tur på några timmar med en mindre båt.
Vår kapten är inte så pratsam, ganska skönt faktiskt. Att bara glida fram på vattenvägarna, se djur och natur, vardagsliv med tvätt och fiske och en oändlig mängd husbåtar ger en liten aning om livet kring kanaler och sjöar i Backwaters.
Vi har valt en eftermiddagstur och få uppleva en fantastisk solnedgång.
En annan dag tar vi ordinarie turbåt till Nedumudy.
En och en halv timme tar turen, från brygga till brygga, där folk hoppar av och på, precis som en helt vanlig spårvagnstur mellan två ändhållplatser.
Färjan Super Express ligger en halvtimme i Nedumudy alltmedan kapten, maskinist och konduktör har lunchrast, sedan bär det av tillbaka samma väg. Det är skönt att vara på vattnet, trots den låga farten fläktar det lite.
Till Marari Beach är det femton kilometer, lite för långt att gå i värmen, men det finns massvis av rickshaws, som bara väntar på att få skjutsa. Vi hyr solbäddar med parasoll, det fläktar skönt från arabiska havet, vi njuter av vågornas skvalpande mot stranden.
Bara några enstaka turister har hittat hit, den vidsträckta stranden är nästan tom. Äter god hemlagad lunch på Mariya restarant.
Värmen håller i sig, vi hade planerat en långpromenad längs kanalerna i stan, men orkar inte. Thomas ordnar en liten utflykt med rickshaw. Först åker vi till Sri Ambalapuzha temple. Så annorlunda de tempel vi besökt tidigare, ganska mörkt och inga höga torn, men tempelgården är stor med en damm och ett stort träd.
Färden går vidare till ännu en helgedom med anor. St Mary’s Church i Champakulam är från 1600-talet.
Kabeer väljer en annan väg tillbaka till Alappuzha. Vi färdas längs igenvuxna kanaler, som ser ut som rena grönsakssoppan.
Stora risfält finns på sidorna, en massa hägrar – både vita och grå trippar omkring på grönskan i vattnet.
Vi ser några kingfisher, sittande på telefon- eller eltrådar.
Plötsligt stannar vi vid en brygga, tror jag. Men bryggan, som vilar på två båtar, är en hembyggd transportfärja för såväl folk, som för rickshaws, mc, små lastbilar och cyklar.
Vi har förutom Mariya’s på Malari Beach, ytterligare ett par favoritrestauranger i Alappuzha. Royal Park ligger mitt i stan, hit kommer indiska män och västerlänningar – det är ett av några enstaka ställen där det serveras öl och vin och där det dessutom serveras god mat. Dreamer’s vid Alappuzha Beach, ett par kilometer från centrum, har riktigt god mat och är man diskret med beställningen, kan man få en mugg öl till.
En knapp vecka stannar vi i Alappuzha. Söndag förmiddag tackar vi för oss och åker vidare till vårt sista stopp före hemfärd.
Buss? Nej, återigen skiter det sig! Orsaken denna gång är att varken Redbus eller Kallada Travels accepterar utländska kreditkort, när man bokar online och vi finner ingen återförsäljare i Alappuzha!!! Men det löser sig…
Färgstarka Indien 