Det är varmt, utflykt på vattenvägarna lockar. Vi läser noga broschyren vi fått av vårt värdpar Elisabeth och Joseph och bestämmer oss för en tur.
Blir upphämtade med minibuss och åker söderut. En knapp timme senare sitter vi tillsammans med ytterligare tio västerlänningar i en husbåt utan motor.
Våra två rorsmän stakar oss fram längs tysta vattenvägar, det är tyst i båten, någon viskar lite, men inga mobiler ringer ringer, inga bussar eller rickshaws tutar och inga högljudda motorer hörs. Det är fantastiskt!
Guiden berättar om trädet till vänster, det heter Cerbera odollam, men kallas ofta Suicide tree eller Pong-Pong. Frukterna som liknar mango är mycket giftiga. En enda frukt är tillräcklig för att ta livet av en person. Cerbera hör till samma släkte som Oleander och de är ju också mycket giftiga.
En bit längre fram lägger vi till för besök i en liten fabrik som tillverkar kalciumhydroxid (typ släckt kalk). Det är gott om musslor häromkring, när man tagit rätt på själva musslan samlas skalen och fraktas hit.
I en öppen brännugn, som eldas med kokosnötsskal, bränns musselskalen tillsammans med en tiondel kol – länge.
Den brända massan, som blivit vit, läggs i högar, som bevattnas varvid allt pulveriseras och man har fått kalciumhydroxid.
Används bl a som blekmedel i tandkräm och för att dra fukten ut ingefära.
Vi fortsätter färden en bit och stannar åter till. Nu får vi lära allt om kokosnötsnäringen. Det är gott om kokospalmer i Kerala, de kräver ingen skötsel innan det är dags att skörda, det är å andra sidan inget lätt jobb.
I palmskogen norr om Kovalam, har vi lärt allt om kokosnötsnäringen, men det är bra med en repetition!
Förutom kokosmjölk och kokosfrukt, utvinns även kokosolja. Från skalen får man kokosfiber, som används främst till reptillverkning, men även till att väva stadiga mattor mm. Ytterskalet torkas och används som bränsle. Palmbladen flätas och blir tak över hyddor, eller insynsskydd. Snacka om att kokos är en viktig produkt i Kerala!
Nästa stopp är lunchstället. Vi får Thali med några curryröror, chutney, ett par såser och en söt curry med kardemumma som avslutning. Allt serverat på bananblad, förstås. Så gott!
Strax eftet lunchpausen byter vi till en mindre båt, en så kallad countryboat med plats för sex passagerare.
Vi åker vidare till en kryddgård och får en liten repetition. Lär oss bland annat att kardemumma bara går att odla på högre höjder.
Glider fram i smala kanaler, ser många kingfishers, de flesta vill inte låta sig fotograferas, en orm i vattenbrynet fastnade inte heller på bild.
Vilken härlig dag vi haft, så tyst och fridfull. Härligt att uppleva även denna sida av Indien!
Vi bänkar oss i den väntande minibussen och åker norrut. Pang! Punktering på höger bakdäck, strax före bron över till Fort Cochin/Mattancherry.
Värsta rusningstrafik, stort intresse och flera hjälpsamma så en timme senare är vi åter på väg och snart är vi hemma igen.
Färgstarka Indien 